Ärt - undergrupper
Gråärt
Gråärter (även kallade foderärter) har rosa, violetta eller rödvioletta blommor som även kan vara spräckliga eller strimmiga.
Sorter som samlats in från Sveriges norra delar har frön som i moget tillstånd är små, runda, släta och mörkpigmenterade, en del är mer eller mindre prickiga. Gråärter från Sveriges södra delar tenderar att vara av typen med större, brungula till rödbruna, kantiga och buckliga frön i moget tillstånd, likt de man finner i Danmark. Frönas skal har ett högt innehåll av bitterämnen, tanniner, jämfört med de vitblommiga ärterna. Gråärternas pigmenterade blomfärg är genetiskt kopplad till halten bitterämnen. Det finns även gråärter med blålila baljor. De förs ibland till en egen grupp - blåärt. Gråärter skördas i olika stadier beroende på sort men vanligast är att de är de mogna och torkade fröna som används.
Spritärt
Spritärt har vita blommor. De runda gröna omogna fröna spritas eftersom baljan har en svårtuggad hinna inuti. Ärterna är söta men inte riktigt lika söta som märgärterna. Spritärten är härdigare än märgärt och odlas i hela odlingsbara delen av Sverige.
Märgärt
Märgärt har vita blommor och gröna stora lite kantiga frön, som vid mognad gulnar och blir skrynkliga. Fröna är söta och saftiga, skördas omogna och är de vi känner som “gröna ärter”. Baljan har en hinna invändigt som gör att man inte använder baljan, bara fröna. Märgärter är mer värmekrävande än spritärt och odlas inte i norra Sverige.
Sockerärt
Sockerärt har vita blommor och stora platta baljor utan sega membran. De söta baljorna plockas unga innan frön och baljor blivit för stora. Mogna, torkade frön är gula, runda och släta.
Brytsockerärt
Brytärt eller brytsockerärt har vita blommor och rundade baljor med tjocka väggar utan membran. Både de söta baljorna och fröna ätes omogna. Brytärt togs fram i Sverige under 1950-talet genom att korsa märgärt med sockerärt. I moget tillstånd torkar fröna in och blir buckliga och kantiga.
Kokärt
Kokärter är vitblommande och har baljor med membran. De runda gula eller gröna ärtorna skördas fullmogna och torkas. De gula kokärterna har en lång odlingstradition i Sverige både för mat och foder.